Historik om oss som Ă€r lite annorlunda đŸ„°đŸ™đŸŒ

Jag följer diskussionerna om assistans och jag blir rÀdd- det verkar som man glömt varför assistansreformen infördes.


Jag har 60 Ă„rs erfarenhet av livet med funktionshinder. Inte eget hinder men en vĂ€ldigt nĂ€rstĂ„ende ja vi var ihop💖💖💖. 


1960 var jag 17 Ă„r, gick i gymnasiet och hade trĂ€ffat Sune. Sune hade en CP-skada som gjorde att han inte kunde anvĂ€nda armar och ben, men man glömde bort det nĂ€r man pratade med honomđŸ„°. 

Vi umgicks i samma kamratskrets. Sune bodde granne med tvĂ„ av mina klasskamrater och vi var ett gĂ€ng som trĂ€ffades nĂ€stan varje kvĂ€ll nĂ€r vĂ€dret tillĂ€t att var ute. Vi hĂ€ngde i  Syacentrum.  P Ă„ helgerna tog vi tĂ„get till Mjölby folkpark. Sune och jag pratade gĂ€rna med varandra och snart mĂ„ste vi erkĂ€nna för varandra att vi var kĂ€ra♄♄♄. 

Sune var inte typisk för en person med funktionshinder, eller invalid som man fortfarande sa.


Han vĂ€xte upp med sin familj utanför SödertĂ€lje. Hans förĂ€ldrar hade en lanthandel.  De flesta barn som föddes med sĂ„ stora funktionshinder som han hade placerades pĂ„ institution, men det vĂ€grade hans mamma inse att han skulle bo pĂ„ ett hem, varför??? Han var med bland de andra barnen .  Han hade en jĂ€mnĂ„rig kompis som drog hans rullstol i byn dĂ€r de bodde frĂ„n det de var sju Ă„r. Men han fick inte följa med Lill-Kurt till skolan. " SĂ„na barn" var inte vĂ€lkomna. Barn med funktionshinder hade inte skolplikt förrĂ€n pĂ„ 60-talet.   Det fanns en internatskola i Stockholm men dit ville hans mamma inte skicka honom. Det var mitt under andra vĂ€rldskriget och risken fanns att Sverige skulle bli anfallet. 1946 var kriget slut, Sune var 11 Ă„r och fick börja skolan men fick bara gĂ„ dĂ€r tills han blev 16 Ă„r. 

Han började tidigt att anvĂ€nda munnen nĂ€r han lekte. Hans mamma sĂ„g att han kunde teckna och uppmuntrade honom att fortsĂ€tta med det. Han fick oljefĂ€rger för att de var mera lĂ€tthanterliga Ă€n akvarell, dĂ€r en bild lĂ€tt blev förstörd. Hon talade inte om för honom förrĂ€n han var vuxen att en lĂ€kare avrĂ„tt henne med orden "Han kommer aldrig att kunna mĂ„la ett rakt streck, sĂ„ han blir bara besviken.


I Tyskland hade en person startat ett kooperativ för personer som mĂ„lade med munne n eller fötterna. Bland medlemmarna var mĂ„nga krigsinvalider. Han kallade sin förening för Mun- och fotmĂ„lande konstnĂ€rer i h ela vĂ€rlden och sökte medlemmar utanför  Tyskland. Han fick höra talas om Sune och besökte honom. Det medförde att Sune fick ett stipendium för att lĂ€ra sig mera om mĂ„leri.

NĂ€r han kom till Sya hade han redan deltagit i tvĂ„ utstĂ€llningar. Han hade bilat genom Europa till Lichtenstein dĂ€r föreningen hade en kongress och han hade  flugit  till Edinburg.  Det Ă€r klar t att han var spĂ€nnande för oss som pĂ„ sin höjd hade besökt Stockholm. Han hade T V ocksĂ„, sĂ„ grannar och kompisar kom gĂ€rna pĂ„ lördagskvĂ€llarna och tittade pĂ„ de populĂ€ra programmen.

Sune bodde hos sina förĂ€ldrar. De hade sĂ„lt affĂ€ren och köpt en liten gĂ„rd dĂ€r de startade ett hönseri. Om Sune inte hade haft sin mamma hade han placerats pĂ„ lĂ„ngvĂ„rden, dĂ€r kron iskt sjuka oftast Ă€ l dre placerades. Det var inte ens sĂ€kert att man fick eget rum utan fick dela med flera. NĂ„gra placerades pĂ„ kommunens Ă„lderdomshem, trots att de egentligen var landstingets ansvar.  PĂ„ institutionerna fick  man följa deras regler och det var inte tal om att kunna göra nĂ„got utanför hemmet om man inte hade kompisar eller slĂ€kt som hjĂ€lpte till. Det hĂ€r förhĂ„llandet uppmĂ€rksammades i början av 60-talet och radiohjĂ€lpen startade en insamling "Röda FjĂ€dern" för att bygga anpassade bostader. Tack vare de insamlade pengarna kunde man bygga nĂ„gra lĂ€genheter med servicepersonal runt om i Sverige.  De kallades FokuslĂ€genheter. 


PĂ„ 70- och 80talet fortsatte kommunerna att bygga "handi kappbostĂ€der" dĂ€r det fanns tillgĂ„ng till personal. Det kallades för bostĂ€der med sĂ€rskild service. Det var bra för dem som sjĂ€lva kunde ringa pĂ„ personalen, men Sune hade fortfarande hört till lĂ„ngvĂ„rden. 


PĂ„ 80-talet började en del boende protestera mot att de inte hade inflytande över sitt eget liv. Det fanns fortfarande regler som mĂ„ste följas t.ex hur sent man fick gĂ„ och lĂ€gga sig och hur ofta man fick lĂ€mna lĂ€genheten. 


Ni hör pĂ„ min kompis historia hur hemskt det har varit förr i tiden. TĂ€nk Sune hur tror ni han mĂ„dde och kĂ€nde, vilken underbar mamma han hade som hjĂ€lpte honom sĂ„ mycket som möjligt och sĂ„g till att han fick vara med bland sina vĂ€nner som vem som helst. 


Ni ser vĂ€ll vad vi Ă€r pĂ„vĂ€g det kanske blir krig i Sverige och det var det dĂ„ ocksĂ„, det var ocksĂ„ institutioner och det finns idag ocksĂ„. 


FörsĂ€kringskassan har tagit bort massa timmar för mig och jag kommer inte klara mig pĂ„ det. Jag behöver all hjĂ€lp jag kan fĂ„. Sedan tar dom och bara pratar över telefon och tar ett beslut utan att ha sett mig. Det gĂ„r inte ta ett beslut pĂ„ det sĂ€ttet. Det var en kompis till mig som jag berĂ€ttade det för och han sa direkt att man ser ju till och med pĂ„ ett kort att du behöver hjĂ€lp, sedan sa att livet Ă€r inte rĂ€ttvist!!! Det ska vara rĂ€ttvist och man mĂ„ste fĂ„ leva som man vill. 


Hoppas nu att alla försöker hjĂ€lpa oss ocksĂ„ för det Ă€r ju snart val faktiskt och det ni röstar pĂ„ gör skillnad đŸ•ŠđŸ™đŸŒđŸ€đŸ€đŸ€. Vi Ă€r ju alla lika och vem som helst kan rĂ„ka ut för en olycka eller nĂ„got vid födseln. 


Jag erkĂ€nner att jag faktiskt Ă€r rĂ€dd för försĂ€kringskassan tĂ€nk om dom skulle ta Ă€nnu mera timmar. Klarar mig inte ens pĂ„ det jag hade. Jag hade ju tĂ€nkt att söka om mera timmar för jag behöver verkligen det. Har inte hunnit söka om mera för jag har ju opererat mig och jag mĂ„r inte bra Ă€nnu efter operationen, jag blir bara tröttare och tröttare för varje dag som gĂ„r. Fast nu fĂ„r jag och min jurist ansöka om mera timmar, behöver det mycket och det blir ju bara att jag behöver det mer för varje dag som gĂ„r i och med att jag mĂ„r sĂ€mre och sĂ€mre, efter operationen. Jag hoppas att jag mĂ„r bĂ€ttre nĂ„gongĂ„ngđŸ˜ŽđŸ˜ŽđŸ˜ŽđŸ„±đŸ˜ŽđŸ˜ŽđŸ˜ŽđŸ„±đŸ˜ŽđŸ˜ŽđŸ˜Ž. 


Min fot blev konstigt efter operationen för jag fick en sepsis, jag hoppas verkligen inte det Ă€r det som spökar fast jag tror inte det. 


Kommer fortsĂ€tta skriva om nĂ„gra dagar hur det sĂ„g ut nĂ€r LSS lagen kom och hur det blev dĂ„ och att myndigheterna tyckte det blev för dyrt sedan. Jag erkĂ€nner att jag Ă€r ju rĂ€dd för att behöva bo pĂ„ ett boende av nĂ„got slag đŸ„Š. Vill inte det hela mitt hjĂ€rta skriker frihet. 


(null)



Kommentera hÀr: